En hälsning från försammlingen till jubileet från 1984

En hälsning från försammlingen till jubileet

Under hela den tid scoutingen fungerat i Kyrkslätt har den utgjort en viktig och betydande del av det ungdomsarbete som funnits inom församlingens vida ram. Därför är det också skäl att rikta ett varmt tack till alla de många personer, som gett mycket av sin tid och sej själva för scoutingen, och framförallt för de unga.

På många håll har man inom ungdomsarbetet trögt före. Ibland har t.o.m. röster hörts, som menat, att också scoutingen skulle hålla på att bli något förlegat. Så ser inte verkligheten ut i Kyrkslätt.  Bara en titt på statistiken visar att det inte verkar vara något problem att få unga med. Också inför framtiden tror jag att det finns skäl att se hoppfullt på scoutingens möjligheter. Själva uppläggningen av programmet hjälper deltagarna att uppleva och inse sej som insatta i ett stort sammanhang – i Guds skapelse. Särskillt tre ord, som jag upplever att kataktäriserar scoutingen , vill jag lyfta fram: UPPGIFTER, ANSVAR och FÖRTROENDE. En scout får känna att han/hon har uppgifter i Guds skapelse, i den mänskliga gemenskapen. Det hjälper till att ge mening och betydelse åt individen. En insikt om att behövas, och att ha fantastiska möjligheter att inverka och påverka.

En scout får ett ansvar, som sist gäller inför Gud. Ett ansvar för de uppgifter som getts, för de personliga gåvor och individuella utrustning just han/hon har. En scout ges förtroende. Den som första gången får fungera t ex som patrulledare känner av både ansvarets börda och förtroendets gåva. Det kan ibland kännas som ”stora skälvan” – ibland som en stor glädje.

Scoutingen är en uppgift också för vuxna. Det behövs ledare, som vågar ge sej in i äventyr med dem som växer upp. Visst tar det tid, visst blir man engagerad, visst är det jobbigt ibland. Men nog är det värt det! Och inte att förglömma – det ger möjligheter till att själv växa till.

Jag vill sluta med ett ord från Gamla Testamentet:

”Salig är den som i Gud har sin starkhet...

När han går fram i Tåredalen , gör han den rik på källor”

                                                 Kyrkslätt 16.2.1984

                                           Bo F W Ekström, Kyrkoherde