SÅ BÖRJADE DET

SÅ BÖRJADE DET

Denna vinter fyller vår kår 25år. Visst hade det funnits scouter i Kyrkslätt redan i scoutingens barndom, men då stannade det vid en ansats. Den nuvarande kåren blev till i februari 1959. Man kan disskutera datum. Ett sådant är 10 februari. Då hade vi på prästgården besök av dåvarande verksamhetsledare för Finlands Svenska Scoutförbund Carl Axel Palmgren. Vi fyllde i papper. ”Spiken” som Carl Axel kallades på scoutspråk var med på vårt möte, och följande dag sände jag till förbundet in Sankt Mikaels-pojkarnas anhållan om att såsom kår bli upptagen i förbundet.

Men det hade börjat redan tidigare. Det var föräldrar till ett gäng pojkar som bad, att församlingen skulle börja med scouting. Jag hade ju som pojke själv varit aktiv scout och scoutledare och hade den synen, att scouting är en bra arbetsform och att den också är bra såsom en form av ungdomsarbete i församlingen. Här kom församlingsbor och bad att jag skulle ta hand om deras pojkar. Det var ett stort förtroende de visade. Och öppnade inte Herren här en dörr för församlingens ungdomverksamhet! Visst var jag tveksam, då jag tänkte på alla de många andra uppgifterna i församlingen och på hur länge sedan det var jag senast sysslade med scouting. Men en viss start hade jag fått redan föregående vinter, då jag tillsammans med lärare Teuvo Väänänen grundade den finska kåren Veikkolan Eräveikot i Veikkola. Och det var bara att göra så gott man kunde.

Så satte vi igång. Det blev en patrull med Håson som patrulledare. Jag har försökt rekonstruera patrullen i minnet. Där var pojkarna Lars-Erik Björkman, Peter Björkqvist, Måns Christian Engberg, Mika Engberg, Kurt Hemnell, Rolf Sandström, Ulf Sandström, Jan- Erik Snell, Staffan Söderström, Göran Wadenström och Tor Wessman. Pojkarna samlades på prästgården. Det var söndagen den 28 september 1958. En dryg vecka senare besökte jag skolorna i Tolls, Hindersby och Vols och presenterade scouting för eventuellt intresserade pojkar. Om det kom flere med som följd av detta minns jag inte.

Vi fortsatte med möten, än på prästgården, än i de olika pojkarnas hem. Föräldrarna hjälpte till med att göra mötena trevliga genom att bjuda på te med tilltugg vid möternas slut. För övrigt bestod möterna av de ingredienserna: övning i olika scoutfärdigheter, tävlingar, lekar, allvarsord och korum. Denhär första tiden kände man starkt, att patrullen  bestod av ett gäng  som helt naturligt höll ihop. Scoutingen skapade inte gänget, men den var ramen kring det. ”Ugglorna” hette patrullen. När julen var nära, höll vi fest. Den var gemensam för de söndagskolor, som kom samman på prästgården och Vols skola, församlingens juniorflickor och scouterna. Den hölls tredje söndagen i advent på eftermiddagen i sockenstugan. Denna var en gammal byggnad från 1860- talet som varit i församlingens och komunens gemensamma bruk som samlingslokal. Den var ganska primitiv. Från en liten tambur gick man till höger in i köket och rakt fram i samlingssalen. Där fanns enkla träbänkar såsom sittplatser och en järnkamin som värmekälla. Köket hade en vedspis, på vilken kokades te och kaffe, och ett stort bord. Huset hade överlevt Porkala-perentesen, men var i ganska dåligt skick. Bara ett år senare konstaterades att golv och tak var ruttna, så huset måste rivas. Den yttre ramen för vår fest var sålunda anspråkslös. Men stämningen var det inget fel på. ” Trångt men roligt”, det passade in på oss. Av pogrammet minns jag särskillt en charad, som framfördes av pojkarna. Åtta pojkar kom in, en efter en. Var och en var så utrustad, att man kunde sluta sig till hans yrke. Begynnelseboksteverna på de ord man sålunda slöt sig till, bildade ett ord. Den som först kom på ordet, vann ett pris. Vad kunde väl ordet annat vara än ”ugglorna”!
Så gick vintern och våren. Vid möterna tränades scoutfärdigheter. Prov avlades och den 31 maj hölls dubbning i sockenstugan med inbjudna gäster tillsammans med föräldrar. Kyrkans restaurering var ju då ännu inte slutförd. I juli hölls läger vid stranden av Humaljärvi. Kårens första år var till ända. För mig var det en tid jag tänker tillbaka på med glädje och tacksamhet. Tiderna växlar. Så kårens öden. Må den alltid få erfara Hans välsignelse, som älskar de unga och vill leda dem på goda vägar.

                                                                                           Håson

Patrull Ugglorna 1959

Björkman, Lars-Erik ,Ingå kby

Björkqvist, Georg-Peter, Esbo

Engberg, Måns Christian, Tessjö

Engberg, Per-Micael, Veikkola

Hemnell, Kurt; Bobäck

Sandström Rolf, Bobäck

Sandström, Ulf, Bobäck

Söderström, Staffan, Kyrkslätt

Wadwnström Göran, Karis

Wessman, Tor; Jorvas

Snell, Jan-Erik död 18.12.1974